6 månader, 1 dag...

... har jag varit i USA.
7 mån - 2 dagar är jag hemma i Sverige igen!


TSOOL


Ciao ciao bella!

Kom just hem från Woodbridge från veckans italienskalektion. Som vanligt var det väldit förvirrande stundtals. Jag är orolig. Hur kommer jag någonsin kunna börja plugga på riktigt när jag nästan kollapsar efter 2timmar italienska i veckan? Värre kommer det bli nästa vecka då jag börjar min andra spanskakurs. Efter ett studieupphåll på snart 2 år så har jag helt tappat greppet om att plugga. Visst är det kul och spännande att lära sig ett nytt språk men min hjärna har lagt av. Inte så bra.
Efter ja slutade gymnasiet jobbade jag på ett ålderdomshem. Inte behövde man använda hjärnan så jättemycket. Sedan blev det Åre och MAX. Iochförsig så är jobbet rätt krävande. Man måste komma ihåg mycket på en gång och alltid hålla ett högt tempo men så festade jag ju hela vintern... i snitt 3 gånger i veckan och där försvann ju en bunt hjärnceller. Sommaren efter det blev det MAX i Visby och var ju nästan som Åre fast inte lika intensivt.
Sen for jag hit, och jag gaggar med en 1,5 åring hela dagarna... visserligen på engelska men det blir ju inte så djupa diskutioner.
Gjorde ett braintest på min värdbarns DSspel brainage. Man gör lite test och sen räknar den ut åldern på din hjärna. Min hjärna var i sina bästa år. 80 närmare bestämt. Snacka om att ha gått ner sig, lite. Ehe.

Skrämmande fakta.
Kanske kommer jag hem med endast eko i huvudet.



Bild från september och Madame Tussaud's (har inget med texten att göra, men man kan göra sina egna associationer)

happy-ever-after

Idag har jag mitt aupairmöte. Vi ska byta allahjärtans dag kort. Jag köpte de billigaste med prinsessor på och med texter som :
"Hope your Valentine's Day is a dream come true"
eller
"Wising you a happy-ever-after Valentines Day!"
Otroligt larvigt och smörigt men vad gör man? Jag har alltid bojkottat den dagen men här är det ju en väldigt stor dag! Hoppas de inte tycker jag verkar snål för det vore ju en total missuppfattning... (!)

Snart är det halvtid. 6 månader passerat. Just nu är allt en soppa här hemma och jag måste säga att jag ibland har tanken på att fara hemåt. Men så kul ska vi inte ha det. Jag ska härda igenom andra halvlek! Kan ju inte lämna Julie i sticket! Så gillar jag ju min små troll också förstås.
Det ordnar sig alltid. Ska försöka slingra mig ur att följa med familjen i helgen till Williamsburg. De ska bara stanna på hotellet och bada i poolen. Inte jättesugen. Jag är ju ledig liksom och det kommer ju så bli som att jag jobbar. Men jag har ju så svårt att säga nej hela tiden. Dags att räta på ryggen.



Mr Potatohead, Barney och Abby Cadabby

Ciao

välkammad utter


RSS 2.0