Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Du får inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Om du utmanar någon med listan så får den personen, om ni skulle råka ha namn som börjar på samma bokstav, inte ge samma svar som du (utom namnet då om ni heter lika). Lycka till!

Vad heter du?: Elsa
Ett ord på fyra bokstäver: Ekar
Flicknamn: Elida
Pojknamn: Einar
Yrke: Elektriker
Färg: Eldröd
Klädesplagg: En overall
Mat: Entrecote
Sak i badrummet: Eltandborste
Plats/stad: El Dorado
En orsak att vara sen: Erkännande av mord
Något man skriker: E du inte riktigt klok? 
Film: Ensam hemma 3
Något man dricker: Egengjord saft
Band: Eminem
Djur: Ekoxe
Gatunamn: Enbärsstigen
Bil: Escort
Sång: Eyes were blue
Känd person: E-Type

Jag har varit i USA i över 9 månader nu.
Innan jag kom hit så kan jag inte minnas att jag nån gång varit riktig riktigt arg. Jag menar så arg så att man inte ens vet vart man ska göra av ilskan. Under mina 9 månder här så har jag varit så arg ett flertal gånger.

Man försöker andas, göra långsamma rörelser, tänka positivt. Men det är svårt. Sjukt svårt att behålla lugnet. Tror att efter det här året är slut så kommer jag ha väldigt bra självkontroll.

Och nej! Det här handlar inte alls om mina värdbarn. Jag är hur tålmodig som helst och jag älskar dom över allt annat.

Det handlar om en annan person...

En person som vill göra allt så svårt och krångligt som möjligt för mig. En person som sagt att han vill att jag ska känna mig som en familjemedlem hos dem, men ändå gör allt så att jag inte gör det. Om jag sagt att jag hatar något/någon förut så har jag nog inte menat det. Jag visste inte vad det innebär. Ja det är tragisk men det är faktisk hat som börjar bubbla inom mig. Jag ska stanna här och det kommer bli lite jobbigt.

Någon som har ett tips om hur jag kan behålla lugnet? Något jag har någotsånär lyckats med hittils. Jag är bara rädd att jag inte kommer kunna hålla det inne länge till...

Vet inte riktigt vad jag ska skriva! Idag var Aby supergullig och vi har kramats och skrattat hela dagen. När det är dags för hennes nap så säger hon med en ledsen min:(hon har just fyllt 2 år)
A - Elsa going home to elsa mommy daddy...
Jag - Yes I am Aby, but not now! Its a loong time left.
A - Oh! Med ett stort leende och sen gav hon mig en kram!

Vad säger man? Någon måste ha pratat med henne om det eller så snappade hon upp det igår när vi diskuterade flygresa hem. Sjukt smart är min Aby iallafall! Usch vad hemskt det kommer bli att åka härifrån.
Lämna mina barn. Allt annat kommer kännas bra förutom det.

Idag är det Annas FÖDELSEDAG! Hur kan det firas bättre än att hon bokar flygresa till USA? Jag längtar så att jag nästan spricker. Men mycket ska hända innan dess! Oj oj oj, det är fullt upp :D

Den 23 september står jag på SVENSK mark istället för amerikansk. Vilken känsla!

BYE

ja, jag ska väl inte direkt klaga på att det aldrig händer nåt här i manassas. Eller så var ju fallet ända tills igår faktiskt. En helt vanlig torsdag. När Aby somnat och jag städat upp så går jag och kollar min mejl. Mejl från Ludmila. Kul tänkte jag. Men vad skriver människan?
Hon skriver att hon just nu bara av nyfikenhet kollat på Coldplays hemsida och så ser hon att de har en konsert här ikväll.
Ehm, vänta ett tag. HÄR? Och ingen visste nåt om det. Jaha liksom. Panikartat jotack.
Så 20 min härifrån i Bristow närmare sagt så skulle allså Coldplay ha konsert. COLDPLAY.
BIljetter då, tänker ni nu.
Jo men visst. Var bara att åka dit och köpa sig en för $30 och sätta sig i gräset i solnedgången. Jo för bra för att vara sant. Jag satt och väntade på att nån skulle säga at Chris Martin var sjuk eller nåt men icke.
En sjukt bra konsert och jag fattar fortfarande inte att jag faktiskt har sett dom. Har ju alltid velat det.




Chris Martin är en sjukt begåvad musiker (om nån missat det) Hej!

jag är så aggresiv....
AHHH orka vara en ägodel!

Andra gången nu som jag har ett missat samtal från "My Love" på mobilen. Första gången ringde detta nummer mitt i natten. Kunde inte förstå vem som var min kärlek. När la ja in det numret liksom? Vågade inte svara. Sen insåg jag att jag ju har samma SIMkort som familjens förra aupair. Samtalet var nog menat åt henne. Jag undrar vem hennes kärlek var/är...

... har jag varit i USA.
7 mån - 2 dagar är jag hemma i Sverige igen!

Kom just hem från Woodbridge från veckans italienskalektion. Som vanligt var det väldit förvirrande stundtals. Jag är orolig. Hur kommer jag någonsin kunna börja plugga på riktigt när jag nästan kollapsar efter 2timmar italienska i veckan? Värre kommer det bli nästa vecka då jag börjar min andra spanskakurs. Efter ett studieupphåll på snart 2 år så har jag helt tappat greppet om att plugga. Visst är det kul och spännande att lära sig ett nytt språk men min hjärna har lagt av. Inte så bra.
Efter ja slutade gymnasiet jobbade jag på ett ålderdomshem. Inte behövde man använda hjärnan så jättemycket. Sedan blev det Åre och MAX. Iochförsig så är jobbet rätt krävande. Man måste komma ihåg mycket på en gång och alltid hålla ett högt tempo men så festade jag ju hela vintern... i snitt 3 gånger i veckan och där försvann ju en bunt hjärnceller. Sommaren efter det blev det MAX i Visby och var ju nästan som Åre fast inte lika intensivt.
Sen for jag hit, och jag gaggar med en 1,5 åring hela dagarna... visserligen på engelska men det blir ju inte så djupa diskutioner.
Gjorde ett braintest på min värdbarns DSspel brainage. Man gör lite test och sen räknar den ut åldern på din hjärna. Min hjärna var i sina bästa år. 80 närmare bestämt. Snacka om att ha gått ner sig, lite. Ehe.

Skrämmande fakta.
Kanske kommer jag hem med endast eko i huvudet.



Bild från september och Madame Tussaud's (har inget med texten att göra, men man kan göra sina egna associationer)

Idag har jag mitt aupairmöte. Vi ska byta allahjärtans dag kort. Jag köpte de billigaste med prinsessor på och med texter som :
"Hope your Valentine's Day is a dream come true"
eller
"Wising you a happy-ever-after Valentines Day!"
Otroligt larvigt och smörigt men vad gör man? Jag har alltid bojkottat den dagen men här är det ju en väldigt stor dag! Hoppas de inte tycker jag verkar snål för det vore ju en total missuppfattning... (!)

Snart är det halvtid. 6 månader passerat. Just nu är allt en soppa här hemma och jag måste säga att jag ibland har tanken på att fara hemåt. Men så kul ska vi inte ha det. Jag ska härda igenom andra halvlek! Kan ju inte lämna Julie i sticket! Så gillar jag ju min små troll också förstås.
Det ordnar sig alltid. Ska försöka slingra mig ur att följa med familjen i helgen till Williamsburg. De ska bara stanna på hotellet och bada i poolen. Inte jättesugen. Jag är ju ledig liksom och det kommer ju så bli som att jag jobbar. Men jag har ju så svårt att säga nej hela tiden. Dags att räta på ryggen.

Idag hemkommen från Williamsburg. Spenderat helgen där med värdfamiljen och Juliane. Riktigt trevligt! :) Kommer hem, i brevlådan ligger ett brev från Anna. Ett brev. Ett brev betyder så mycket. Satt och snyftade ett tag och sen ringde jag henne.
Sedan bokade jag och Juliane en sista minuten weekend. Vi kände vi skulle göra nåt galet. Spendera lite pengar. Vidare information om det kommer! Helgen efter vår lilla solsmester blir det Smokey Mountains med familjen och förhoppningsvis Juliane!
Galet vad mycket kul som händer nu.

För  veckor sedan trodde jag att jag skulle åka härifrån. Det gjorde jag inte.
Får det bevisat att jag inte kämpat utan en anledning. Min värdfamilj bryr sig verkligen!

Jag är lycklig i detta nu!

Julen är över. Känns bra. Det har varit en väldigt annorlunda jul men ändå över förväntan. Känns ändå skönt att den är slut. Vet inte riktitg hur man ska smälta allt som händer. Det går inte. Här sitter man. I ett stort hus i USA. Helt ensam (förutom en familj som man jobbar åt men som ändå ska kännas som din familj)
Dagen före doppardagen = Elsa städar alla barnens rum + deras badrum, bakar tårta, åker till IKEA och handlar, tar hand om kidsen, lagar mat.
Julafton: Elsa städar, matar osv. Blir sedan ivägskickad till Wallmart för att köpa fler julklappar till Emily (värdmorsan kom på helt plötsligt att hon inte får så mycket (okej hon får "bara" ett Wii.. plus 1000 andra saker) Men som en konflikträdd svensk aupair som man är så ger man sig ut i paniktrafiken och köper på mig massa saker till E... Håller på att bli mos i trafiken påväg hem... Kommer hem. Stress och panik iväg till kyrkan. Sitter där och försöker smälta in i katolska kyrkan. När ska man gå ner på knä, krama grannen liksom?! Sedan ivg till värdpäronens vänner för middag och umgänge. Mycket trevlig kväll. Lek med bratzbarn i källare med hoppborg. Ett par glas vin på det. Hem och sedan ivägskjutsad till Corinna där det vankades julklappsbyte. Jag fick ett 2GB kameraminne = UTMÄRKT. Sedan Wii-spelande och sen hem och få lite sömn.
Juldagen: Blir väckt av Trevor som skriker i högtalaren i mitt rum (vi har högtalare i varje rum med en knapp som man kan trycka på för att prata med npgon anna i ett annat rum, onödigt jag vet) !ELSA ELSA HO HO HO!! Så uppochhoppa... Upp till "familyroom" där julklapparna väntade. Mysigt värre. Fick massa saker och kände mig bortskämd men väldigt glad. Därefter lek med klappar och superfrukost. Prat med famljen hemma och förberedelser för stora julmiddagen. Värdpappas familj kom. Obekväm stämmning. En syster började gråta och drog sedan hem utan att säga hejdå. Ja julen är ju den tiden då familjen samlas och har trevligt liksom. Jag kände mig otroligt obekväm och tog ett glas vin till.
Sen åkte de hem. Kunde slappna av i musklerna jag använder för att le med. Satt och försökte ta in allt. Gick inte så bra så jag kramade om "min familj" och sa godnatt.
Igår morse grät jag för att jag bara ville hem. Nu vill jag inte hem. Känner att jag fått en ny erfarenhet.

Det var en annorlunda jul, men den var bra för det!